”Aldrig hade jag kunnat tänka mig att jag skulle få vara med om detta!” Så lyder en av de många tankar-om-tankar som kunskapsföraktet i alla dess former ingett och inger mig.

I förra veckan skrev jag lite om mitt eget förhållande till läsande. Att böcker för mig är så fundamentala inslag i själva livet att jag inte kan föreställa mig ett liv utan dem. Och att mitt läsande så flyter samman med mitt övriga levda liv att böckerna och händelserna där känns lika närvarande som de faktiska skeendena.

Återigen är det högaktuellt att fundera över barns och ungas läsande. Det sägs att det är det minskade läsandet som gör att inte ens universitetsstuderande längre klarar att hålla ihop och hantera många sidors text.

Nu har det blivit som vanligt igen. Det gamla normala har återvänt vilket bland annat betyder att det nu bara finns enhelgdag i veckan (söndagen). Så alldeles annorlunda…

Så är det då dags för oss alla att jula till det, både i omvärlden och i själen. Vilken fin tradition det är att just när året är som mörkast få en vecka eller två inriktade främst på glädje och givande.

Det här brevet hamnar på nätet först på luciadagen, men liksom alla andra veckobrev är det skrivet några dagar före publiceringsögonblicket. I skrivande stund är det den 10 december, självaste Nobeldagen, därav brevets innehåll.

Det här är så mycket så det kan jag inte riktigt ta in. Jag lovar att det inte ska bli någon vana för det skulle jag inte palla för. Men samtidigt varken kan eller vill jag dölja: det här är ju roligt! JÄTTEROLIGT! Därför har jag inte så mycket annat att säga/ skriva om. Så låt mig då hålla mig till det.

Det är inte bara tanken som styr orden – orden styr också tanken. Därför ska man vara vaksam inför de ord man väljer och genom sina ordval präntar in i andra.

I söndags eftermiddag hade jag förmånen att sammanstråla med ett hundratal människor på ett skånskt bibliotek för att där samtalsföreläsa om kunskapen och samtiden. 

USA-valet blev som det blev. Nu väntar dess iscensättande, och det finns många skäl att bäva inför följderna av det. Det gör förstås även jag.

Minns du Magnus och Brasses ”Flygkaptenerna”? En lång sketch där det visar sig att ingen av de båda kaptenerna

På Louisiana, det fantastiska danska konstmuseet, finns för närvarande en temautställning betitlad ”Havet”. Går du in på louisiana.dk kan du läsa om utställningen…

I den grekiska mytologin står Skylla och Karybdis för de faror som ett fartyg utsätts för när det ska ta sig igenom en trång farled. Navigeras det för långt åt…

För dryga 25 år sedan var det Världsutställning i Lissabon, och jag var inbjuden dit för att hålla ett seminarium. Det var inte så lite nervöst…

Detta mitt tredje veckobrev på raken om bildning är skrivet med utgångspunkt från ett tal som den store finske filosofen Georg Henrik von Wright höll...

Förra veckobrevet hette bara ”Bildning”. Medan jag skrev det insåg jag att jag nog måste göra en hel triad kring bildning – efter det inledande brevet kring bildning generellt i termer av blivande kommer...

Jag gillar förstås människor som kan sin sak. Som är kunniga i det de håller på med – vana, trygga, pålästa, etc. Som tycker om att göra det de gör, Som överraskar en med allt de kan och som hela tiden vill lära sig mer.

Den här veckan sammanstrålar jag med ”De nya tolfterna”, en grupp som inspirerats av Ellen Keys m fl klassöverskridande kvinnomöten från 1890-talet och 70 år framåt...

Jag tänker ofta på det här citatet (källa okänd): ”Människorna gick in i betydelsernas värld där betydelserna härskade allena.
Det var en ensam och onödig värld – en värld för människor...

När jag plockade fram ett 28 år gammalt dokument ”Att vara universitetslärare” och satte det under Jonas Fagersons ögon, exploderade han i frågor...

Det var i veckobrev 27, det om konvivialitet, som jag första gången tog upp bilden nedan, skapad av Mattias Christenson efter en idé av mig. Även om jag inte nämnt bilden tidigare, har jag...

Det har gått hela två månader sedan förra veckobrevet i juni, men nu har jag lämnat sommarens ljuva intighet och återupptar därmed bland annat veckobrevsskrivandet. Den här veckans brev mynnar ut i två angelägna frågor på slutet.

I detta veckobrev så blir det en specialare. Du får här de första veckobreven som vi inte tidigare publicerat. Hoppas att dessa, nr 1-10, skall räcka över hela sommaren då vi nu gått på ledighet. Återkommer i augusti!

Idag vill jag skriva om konvivialitet, smultron och ”Uppdrag Kunskap”. Brevet får börja med en bild av Mattias Christenson.

Varför blir det ofta blir så laddat när kunskapsivrare möter kunskapsförnekare? Det kan ju knappast bero på kunskaperna i sig…

De här veckobreven är avsiktligt så korta att de måste baseras på exempel för att alls hinna bli tydliga innan de tar slut.

I förra veckan var vi många som blev omskakade. Inte bara av avslöjandena om trollfabriker utan än mer av de efterföljande diskussionerna.

Jag satt där och blev klippt. Samtalet var förtroligt och avslappnat, vi känner varandra sedan decennier…

Då och då har jag under årens lopp fått vara med om att olika orkestrar bjudit in mig till samarbeten…

Och här sitter jag nu i Skåne. Men utan att känna mig hitlurad – jag är i själva verket mycket nöjd med att vara just i Skåne