Veckobrev 50 - Kunskapen och tiden
Jag märker hur jag gång på gång återkommer till kunskapen och tiden. Vilket det kan finnas många skäl till – det för mig viktigaste är att opponera mot det gigantiska tidsslöseri som en kunskapsförnekelse innebär. Både individuellt och kollektivt. Våra förfäder och många av oss nu levande har investerat så oerhört mycket tid i att mejsla fram kunskap som kan hålla över tid och som därför är meningsfull att bygga vidare på. Att då i ett slag dra ett streck över det är liksom inte människovärdigt. Men så kom – som en av mina mailvänner så koncist nyss sammanfattade det ”socialkonstruktivismen och avskaffade sanningen, avskaffade alla naturens lagar, alla naturens kategorier och öppnade för ett extremt önsketänkande och verklighetsförnekande. Trump är en olycka från höger som avlöser en olycka från vänster.”
Mitt i detta lever så du och jag och behöver stärka oss för att orka leva i denna nya osköna värld. Igår flög min tanke iväg till Benny Andersens ”Tiden og storken”. Riktigt hur det gick till kan jag inte reda ut, men jag hittade en sorts glädje i att som han hålla fast vid att vi inte förmår slå oss till ro inför en företeelse förrän vi också har sett den. Läs och begrunda – jag har med varsam amatörhand försvenskat texten så att du inte ska hänga upp dig på danskan. Bäst är den givetvis i original. Den finns i en diktsamling med samma namn från Borgens förlag, 1985.
Tiden och storken
Jag har hört talas om tiden
jag har hört att den kan vara lång
jag har hört att den kan vara knapp
att man kan vinna tid eller förlora den
att den kan vara effektiv eller dyrköpt
god eller dålig
ute eller inne
jag har hört mycket om tiden
men jag har aldrig sett den.
Som barn föreställde jag mig tiden
som en stor vacker fågel
närmast som en stork
för jag hade hört
att tiden kunde flyga
men också att den då och då
stod alldeles stilla.
Jag älskade tiden då
tiden med sin långa röda näbb
stående på sitt ena röda ben
böjd över en mörk djup damm
till dess den långsamt
bredde ut sina vingar
och svävade i timmar
mellan himmel och ändlösa ängar.
Men senare blev jag förvirrad
då jag fick höra
om tidens tand
om tidsförluster
att tiden i själva verket var pengar
att tiden var ur led
och så vidare
så efterhand tappade jag
min barnatro på storken
och faktiskt har vi nu
mycket färre storkar i Danmark
än vad vi hade förr i tiden
då jag trodde på den
Jag har hört talas om tiden
jag har skrivit dikter om tiden
jag har skrivit och hört mycket om tiden
jag har haft min tid
ibland har jag likväl
kommit i tid
men fortfarande har jag inte sett den.
Allt gott
PS. Benny Andersen (1929-2018) betydde och betyder oerhört mycket i Danmark. Hans inflytande där liknar det som Tage Danielssons haft och har i Sverige.
